Ludvika — CPI Kommunrapport

### Ludvika kommuns låga CPI-poäng väcker frågor om leverantörskoncentration

Sammanfattning: Ludvika kommun har ett CPI-poäng på endast 26 av 100, vilket indikerar betydande risker för korruption eller oegentligheter i den offentliga hanteringen. En hög koncentration av betalningar till ett fåtal leverantörer, där topp-5 står för 66,6 % av den totala faktureringen på 2,45 miljarder SEK mellan 2022 och 2024, samt flera lokala leverantörer med stora belopp, sticker ut i datan. Transparency Sweden granskar dessa siffror för att belysa potentiella risker och behovet av vidare utredning.

Analys: Ludvika kommuns CPI-poäng på 26/100 placerar dem i en utsatt position när det gäller transparens och risk för korruption. En av de mest framträdande faktorerna i datan är leverantörskoncentrationen, där 66,6 % av den totala faktureringen på 2 451 728 246 SEK går till endast fem leverantörer. Västerbergslagens Utbildningsförbund (VBU) toppar listan med betalningar på 614 987 021 SEK över 48 fakturor, vilket ger ett genomsnitt på 12 812 230 SEK per faktura – en anmärkningsvärt hög siffra. Liknande mönster ses hos Trafikverket (127 776 444 SEK över 10 fakturor, snitt 12 777 644 SEK) och Skandikon Administration AB (264 576 438 SEK över 50 fakturor, snitt 5 291 529 SEK). Dessa höga snittbelopp per faktura kan indikera stora enskilda projekt eller avtal, men väcker också frågor om hur upphandlingsprocesserna ser ut och om konkurrensen är tillräcklig.

En annan aspekt som sticker ut är den höga andelen lokala leverantörer bland de flaggade aktörerna. Ludvika Kommunfastigheter AB, som mottagit 479 498 502 SEK över 1693 fakturor, är en av flera lokala aktörer med betydande betalningar. Andra exempel inkluderar AEB Anläggningsentreprenader AB (22 815 471 SEK) och AB Samarkand 2015 (21 122 705 SEK), båda verksamma i ett begränsat antal kommuner. Att så många lokala leverantörer får stora summor kan vara naturligt i en mindre kommun som Ludvika, men det kan också signalera en risk för beroendeförhållanden eller brist på extern konkurrens. CPI-faktorn för leverantörsjäv, som ligger på 20,0, förstärker behovet av att granska dessa relationer närmare.

Vidare noteras att maktkoncentrationen i kommunen, med en CPI-faktor på 0,6, inte är alarmerande hög, men det politiska styret är splittrat med Socialdemokraterna som största parti (31 % av mandaten) i ett styre tillsammans med Moderaterna och Kristdemokraterna. Detta kan skapa en komplex beslutsprocess, vilket i sin tur kan påverka transparensen i upphandlingar. Att visselblåsarindexet ligger på 0,0 är också värt att notera – det kan tyda på att det saknas mekanismer eller incitament för att rapportera oegentligheter, vilket är en riskfaktor i sig.

Slutligen framträder anomalier i datan, såsom Socialstyrelsens betalningar på 10 136 137 SEK över endast tre fakturor. Även om detta kan ha legitima skäl, som specifika projekt eller bidrag, är det viktigt att förstå bakgrunden till dessa transaktioner. Den höga koncentrationen av betalningar och de stora snittbeloppen hos vissa leverantörer kräver en djupare analys av hur avtalen har tillkommit och om de följer gällande upphandlingsregler.

Riskindikatorer: - Hög leverantörskoncentration: Topp-5 leverantörer står för 66,6 % av faktureringen (2 451 728 246 SEK), vilket kan indikera otillräcklig konkurrens. - Höga snittbelopp per faktura: Leverantörer som VBU (12 812 230 SEK/faktura) och Trafikverket (12 777 644 SEK/faktura) har extremt höga genomsnitt, vilket bör granskas för att säkerställa att betalningarna är motiverade. - Lokala leverantörers dominans: Flera flaggade leverantörer, såsom Ludvika Kommunfastigheter AB (479 498 502 SEK) och AEB Anläggningsentreprenader AB (22 815 471 SEK), är lokala aktörer med begränsad geografisk spridning, vilket kan innebära risk för beroendeförhållanden. - Lågt visselblåsarindex (0,0): Avsaknaden av rapporteringsmekanismer eller incitament för att flagga oegentligheter kan dölja potentiella problem. - Anomalier i fakturering: Socialstyrelsens betalningar på 10 136 137 SEK över tre fakturor bör utredas för att klargöra transaktionernas natur.

Slutsats: Ludvika kommuns låga CPI-poäng på 26/100, kombinerat med en hög koncentration av betalningar till ett fåtal leverantörer och en betydande andel lokala aktörer, pekar på potentiella risker i hanteringen av offentliga medel. Även om datan inte visar direkta bevis för oegentligheter, är de identifierade mönstren – såsom de extremt höga snittbeloppen hos vissa leverantörer och avsaknaden av visselblåsaraktivitet – skäl nog för en djupare granskning. Transparency Sweden uppmanar till ökad insyn i upphandlingsprocesserna och en översyn av hur avtal med leverantörer som VBU, Trafikverket och Ludvika Kommunfastigheter AB har utformats. Frågan kvarstår: finns det tillräckliga kontrollmekanismer för att säkerställa rättvis konkurrens och transparens i Ludvika?